Historien om hur ’Stoppa matchen–kampanjen’ oskadliggjordes av en reformistisk sekt med en dold agenda

mars 18, 2009

Av: ”Minoriteten inom Stoppa matchen-nätverket”

 
Blogglista.se

Resultatet var i själva verket givet på förhand. Så snart nyheten kom ut att ”Kommunistiska” partiet tagit initiativet till, och ställt sig självt i spetsen för en rörelse för att stoppa matchen insåg alla som vet något om detta parti och dess praktik att det hela skulle sluta i ett fiasko.

 

Vi anser att KPs återkommande hyckleri måste föras upp i ljuset: KP använder sig av en medveten splittringsstrategi för att profilera sig själva. KP:s argument om varför icke-våld (på hemmaplan) är så viktigt brukar låta ungefär så här:
”Våldsverkarna förstörde vår manifestation och drog därigenom fokus från sakfrågan.”

För säkerhets skull, som om man inte riktigt litade på att slaskpressen skulle göra jobbet ordenligt, gick i det här fallet KP själva medvetet ut och riktade fokus på frågan om ”våld”, för att i vanlig ordning kunna profilera sig som seriösa opinionsbildare och palestinavänner i motsats till alla andra som ”bara kommit för att slåss och förstöra”.

 

(KPs syn på våld och militans har f.ö. specifikt kännetecken: militansen ökar direkt proportionellt med avståndet i kilometer från Sverige. I Sverige är militansen noll som vi snart ska se. KP har alltså ingenting emot våld, bara det utövas på säkert avstånd. Om det utövas mycket långt bort är KP mycket militant. Det är ett av denna sekts särdrag att vara militant på andras bekostnad.)

 

 

1. Förarbetet:

 

 

Vi tog upp den grundläggande frågan redan under ett första förberedande möte hos Palestinska föreningen i mitten av januari: ”När ni säger att vi ska stoppa matchen, menar ni det då bokstavligt eller är det bara en propagandistisk paroll som betyder att vi kräver av någon annan (regeringen, kommunen, tennisförbundet etc.) att de ska stoppa matchen?”

 

Reaktionen var en sorts mumlande, nickande samförstånd om att det betydde att matchen om så blev nödvändigt skulle stoppas av oss själva, s.a.s. rent handgripligt eller med andra lämpliga metoder. Ingen av de närvarande organisationerna hade någon invändning eller reserverade sig mot detta. I detta läge hade t.ex. VSF planer på konfrontativt icke-våld, rörliga blockader och civil olydnad. Vi i ”minoriteten” inser så här i efterhand att vi mycket mer aktivt borde ha stött VSFs linje vid den tidpunkten.

 

De latenta motsättningarna inom nätverket kom i dagen på ett möte den 25 jan. då ”minoriteten” – som på just det mötet befann sig i majoritet – lyckades stryka en formulering om obligatoriskt icke-våld för att stoppa matchen. VSF som föreslog denna skrivning motiverade det med taktiska skäl: man trodde att man kunde ”köpa tid” för att kunna komma undan det de frågor om våld som alla visste var det första media skulle fråga om. Vi menade att det var övertaktiskt, att vi inte så enkelt kommer undan de borgerliga media: de har ändå problemformuleringsprivilegiet. Vi förespråkade i stället ”diversity of action”. Att stryka skrivningen var dessutom en förutsättning för att de autonoma grupperna skulle kunna fortsätta delta i nätverket vilket de tydligt gjorde klart under mötet.

 

På detta möte avslöjades också KPs verkliga inställning till den stolta parollen ”Stoppa matchen”, vilken de ditintills hade dolt. Argument som: ”det förstår ni väl att vi inte kan stoppa matchen” visade att det hela inte alls var allvarligt menat. Att det från deras sida bara var frasradikalism typisk för småborgerliga rörelser:

 

”Den smattrande ouvertyren, som för­kunnade kampen, går över i en försagd morrning, så snart kampen skall börja, skådespelarna slutar att ta sig själva au sérieux [på allvar] och handlingen faller fullständigt samman som en luftfylld ballong som man sticker hål på med en nål.”

(Marx)

 

Vid följande nätverksmöten kom våldsfrågan återigen på dagordningen. VSF och KP, med stöd av (s) m.fl. ville inte acceptera att det inte sades något om våld och icke-våld i plattformen och fick efter diskussioner igenom att ”nätverket ska verka i en anda av icke-våld”. Detta fördes dock inte in i plattformen. Vi var nu redan ett stycke in i februari och det stod klart för alla parter att dessa ständiga diskussioner och andra liknande som säkert skulle komma upp hämmade det praktiska arbetet. De autonoma grupperna som – baserat på tidigare dåliga erfarenheter – redan från början varit ytterst misstänksamma till samarbetet, lämnade därför nätverket för att kunna agera friare, till belåtenhet för speciellt KP som naturligtvis aldrig hade velat ha med dem. I och med detta försvann också alla möjligheter till konfrontativt icke-våld, typ G13, eftersom de autonoma var den enda gruppering som var tillräckligt stor och som hade tillräcklig styrka och erfarenhet för att kunna utgöra spjutspetsen vid den typen av aktioner. Även flera personer som tillhörde ”minoriteten” slutade att närvara på nätverksmötena.

 

När ”Stoppa matchen” –nätverket nu hade sumpat sina möjligheter att göra något konkret på lördagen — det enda som stod på programmet var en vanlig demonstration – spred sig det allmänna förfallet också till fredagens aktiviteter. När ISM-aktivister som ville ha nätverkets stöd för icke-våldsaktioner/civil olydnad på fredagen, vilket naturligtvis de som var kvar från ”minoriteten” ställde upp på, fick de av KP/RKU samt en person tillhörande högerfalangen inom (v)-Malmö  höra argument som: ”vi kan inte göra något som är olagligt”, ”vi kan inte ställa oss bakom sådant, vi vet ju inte vad det går ut på”. När det nämndes som exempel att kedja fast sig vid grindarna avfärdades det med att ”det finns risk att det urartar” och det ”skulle kunna leda till konfrontation med polisen, och det skulle motverka våra syften”

ISM-aktivisterna lyssnade med avsky till denna ängsliga legalism och beslöt därefter att arrangera sina aktiviteter utanför nätverket.

 

Mediagruppen gjorde ett bra arbete för att sprida ”Stoppa matchen” –kampanjens oklara budskap i borgerliga media men fångades snart i dessas egen dramaturgi, grundad som den är på våldsspekulationer och sensationslystnad. (I detta fall blev man dessutom tvungen att lägga ned mycket energi på att försvara kampanjen mot de anklagelser om antisemitism som kommer som ett brev på posten så snart det s.k. Israel är inblandat.) Man förmådde inte helt att stå emot och det var i detta sammanhang som snacket om ”folkfest” uppstod för att ytterligare blidka borgerliga media. Vi undrar: vad fanns att fira? Att staten ”Israels” representanter spelade sin match och vi inte gjorde något för att förhindra det? ”Folkfesten” hade i vart fall inte förankrats på något nätverksmöte men den kom att leva vidare ända upp på scenen på lördagen. Dessutom använde sig KP helt på egen hand av borgarmedia för att förtala och ta avstånd från det autonoma nätverket i en artikel i SkD 19 febr. De få av ”minoriteten” som fanns kvar protesterade kraftigt men ”majoritetens” lama reaktion mot detta osolidariska beteende var i huvudsak av typen ”jaja men nu ska vi inte bråka”.

 

2. Lördagen:

 

”Det jäser under storstadssveriges yta och de motsättningar som samlas under den är i grunden antagonistiska – de kan inte önskas bort.”

(Jorge Capelán i ’Internationalen’, 13 mars 2009)

 

Vi har inget att speciellt att säga om demonstrationen, den förflöt fredligt precis som det autonoma nätverket hade lovat, trots en del provokationer från polisen och tack vare att folk inom demogruppen lyckades förhindra KPs manipulationer. KP ville nämligen placera det autonoma blocket sist i demonstrationen med den uttalade avsikten att ”det blir lättare för polisen att skära av dem”, vilket med säkerhet hade lett till rejäla kravaller i centrala Malmö.

 

Trots att de materiella förutsättningarna för att kunna stoppa matchen hade försvunnit genom ”Stoppa matchen” –nätverkets svek var det autonoma nätverket tvunget att göra något. De måste göra något för att inte framstå som lika ynkliga.

 

De autonoma gjorde också precis som de sagt när deras block kom fram till stadion: det hade till och med stått i tidningen vad de i princip skulle göra (City 4 mars). Eftersom polisen har den dåliga vanan att ställa sig i vägen leder detta naturligtvis till en konfrontation. Och en mindre konfrontation blev det under c. 20-30 minuter, det kan knappast ens kallas kravaller.

 

Långt innan lördagen visste alla att det skulle bli någon form av konfrontation med polisen fastän delar av nätverkets majoritet i efterhand låtsats bli överraskade, spelat förtrytsamma och indignerade som det anstår ansvarsfulla medborgare.

 

Så vi undrar varför nätverkets majoritet är så upprörd. Kanske för att de visste vad som skulle hända men försöker dra sig undan allt ansvar för det? De kunde ju ha flyttat ”folkfesten” till t.ex. Pildammsparken i stället, på betryggande avstånd från stadion. Det hade ju inte spelat någon roll var någonstans ”folkfesten” ägde rum när man ändå inte tänkte göra något för att stoppa matchen. ”Folkfesten” hade lika gärna kunnat hållas på GA-torg.

 

Under det att ”festen” pågick utgick från konferencieren på scenen en del märkliga order – han trodde tydligen att han hade rätt att ge order till det andra nätverket – och påståenden   av typen ”polisen är här för att hjälpa oss”, ”polisen är våra vänner” o.s.v. vilket uppenbarligen är rena lögner som ger ett bisarrt intryck speciellt när de uttalas i Malmö. De mottogs inte heller med någon vidare entusiasm av den stora folkmassan. Liknande uttalanden hade f.ö. tidigare förekommit i media och vi hyser inget agg mot konferencieren för detta. Vi ser det bara som ett resultat av politisk oerfarenhet och manipulation från de politiska krafter han omgav sig med.

 

Betydligt allvarligare är det med de demovakter som försökte hindra folk från att fly från polisen, slog mot dem och försökte dra av deras maskeringar, och likaså de som ställde sig framför polislinjen och polisfordonen. De senare ställde upp sig för att skydda den härskande klassens våldsapparat. De ställde sig på den härskande klassens sida. Vi har bra bilder som visar dessa personer där de står ”till sin eviga skam och vanära” och vi vet vilka organisationer de tillhör.

 

Efter att tillställningen avslutats omhändertogs på John Ericsons väg bortåt 90 personer enl. PL§13. Dessa ”selekterades” vilket innebar att personer med ”svenskt” utseende släpptes medan de med ”invandrarutseende” bussades till Malmös utkanter.

 

Röken från bengalerna hade knappt hunnit skingras förrän KP åter var ute i borgarpressen för att utså split inom solidaritetsrörelsen för Palestina (SkD 11/3). Denna gång genom att anklaga vänsterpartiet för feghet eftersom en ledande v-partist i Malmö i en intervju tyckt att det var bättre att ha en dialog med den autonoma rörelsen än att ”ta avstånd” från den.

KP tar själva alltid ”avstånd” och deltar ofta i slaskpressens och de reaktionära ledarskribenternas och krönikörernas hets mot radikala vänstergrupper. KP kallar detta ”att vara modig”.

 

Till slut vill vi hylla de ungdomar som slagits mot polisen i Rosengård, vid Stadion och på alla andra ställen i Malmö med följande citat från Friedrich Engels:

 

 

”Polisen har öppnat ett riktigt lysande område för vårt folk: den ständiga och oavbrutna kampen mot polisen själv. [. . .] Och jag ser denna kamp som mycket nyttig under omständigheterna. Framför allt håller den föraktet för fienden levande bland våra ungdomar.[. . .] Det finns mycket ruttenhet bland de s.k. ledarna men jag har fullständigt förtroende för våra massor, och vad de saknar i fråga om revolutionär tradition håller de på att skaffa sig mer och mer genom detta lilla krig mot polisen.”

  

Blogglista.se


Rättegång i USA:s tjänst

januari 30, 2009

Måndagen 2 februari är det dags.

Ökända inkvisitorn och USA-sändebudet Agneta Hilding Qvarnström ska leda en ”rättegång” mot biståndsorganisationen al-Aqsa Spannmål. Juridiskt – och framförallt moraliskt – är anklagelserna givetvis ett skämt. Ett dåligt skämt.

Den ”irrlära” inkvisitorn är utsänd att bekämpa är tanken på att förtryckta folk har rätt att göra motstånd mot ockupation och imperialism. Inkvisitorn fortsätter här sitt USA-uppdrag från tidigare fall, där hon brännmärkt det irakiska motståndet som terrorism.

De som har möjlighet bör ställa sig utanför tingsrätten på måndag för att visa sitt avståndstagande mot politiska rättegångar i Sverige.

Vi vidarebefodrar nedan ett inlägg i frågan som Gösta Hultén, aktiv inom Charta 2008, har skrivit. (Adressen till Tingsrätten i Malmö tycks ha blivit fel i Göstas text. Så vitt vi känner till är adressen Kalendegatan 1, inte Kanalgatan 1. Ligger relativt nära tågstationen, och nära Malmö dramatiska teater/HIPP)

 

************************

************************

Hjälp till Gaza blir ”stöd till terrorism”.

Samtidigt som kraven växer om utredning av israeliska krigsbrott i Gaza, startar en rättegång i Malmö, där åklagaren vill terroriststämpla humanitär hjälp till Gaza – eftersom Hamas kontrollerar Gaza.
På måndag den 2 februari startar en starkt politisk rättegång i Malmö, där åklagaren vill få Khalid al Yousef, svensk medborgare med palestinsk bakgrund, dömd för terroristbrott.
Han ska ha skickat pengar till humanitär hjälp till Gaza.

– Jag har ingen anledning att inte tro att pengarna gått till det han påstår att de gått till, säger överåklagare Agnetha Hilding Qvarnström, till TT.
– Men att peta in pengar någonstans i det här systemet, oavsett var, är att indirekt stödja terror.
I dagens verklighet är resonemanget utmanande.
Många svenskar är upprörda och förtvivlade över Israels brutalitet mot civila i Gazakriget. Även de har ”peta in pengar i det här systemet”. Hamas är den enda organisation i Gaza som når många drabbade.

Khalid al Yousef säger själv att 13 000 dollar gått till barnsjukvård och annan hjälp. Åklagaren menar att Hamas kontrollerar sjukvården i Gaza. Därför är all hjälp, oavsett användning, åtalbar, anser hon.

Under förundersökningen har åklagaren begärt hjälp av israelisk underrättelsetjä nst för att få bevis. Under förhör 2006 fick Khalid se ”erkännanden” som tagits fram av Israel.

Det är andra gången terroristlagen från 2003 prövas i svensk domstol. 2005 dömde Svea hovrätt två irakiska kurder för finansiering av terrorism till 5 resp. 4 års fängelse, för att ha samlat in pengar som nått en terroriststämplad motståndsgrupp i början av USAs krig i Irak.
Förra våren misslyckades dock en åklagare i Stockholm med att få två svensk-somalier åtalade för finansiering av terrorism. De väntar på skadestånd för över 100 dagar i häkte.

Att använda bevis från ena parten i ett pågående krig, är inte rättssäkert. Det riskerar att göra rättskipningen politiserad. En dansk domstol ansåg 2007 inte att de israeliska dokument och rättsprotokoll som lagts fram ”nådde upp till dansk juridisk nivå.” och den åtalade friades.
Rättegången i Malmö visar att den nya terroristlagen ger politiska rättegångar. Det hotar rättssäkerheten för alla.
Gösta Hultén, Charta 2008
Info på www.charta2008. se

Rättegången är offentlig och startar kl 09.00 i Sal 7 Malmö Tingsrätt, Kanalgatan 1, Malmö


SOFA-avtalet på engelska

december 12, 2008

SOFA – Status of Forces Agreement – är det avtal mellan Iraks illegitima regering och USA som reglerar truppnärvaron och övrig USA-amerikansk närvaro i landet.

Det är detta avtal som föreslår att USA lämnar Irak senast i slutet av 2011:

”All U.S. forces are to withdraw from all Iraqi territory, water and airspace no later than the 31st of December of 2011.”

Dock med det avgörande ”kryphål” som medger mer eller mindre evig ockupation; närhelst Iraks regering så önskar kan USA återvända med militär:

”When any external or internal danger emerges against Iraq or an aggression upon it violates its sovereignty, its political stability, the unity of its land, water, and airspace or threatens its democratic system or its elected establishments and according to the request of the Iraqi government, the two parties will immediately start strategic talks and according to what they will agree on between them the United States will undertakes the appropriate measures that include diplomatic, economic, military or any other measure required to deter this threat.”

Och detta ”kryphål” tycks ligga väldigt nära till hands i nuläget. Så sent som igår hävdade talesman Ali al-Dabbagh att USA:s trupper kan behövas i 10 år..

Detta är just de ”residual forces” – resttrupper – som det har talats om tidigare. Alltså USA-soldater som ska finnas kvar för att bekämpa vad man anser vara terrorism. Vilket i verkligheten även inkluderar – ja, kanske främst avser – det legitima och patriotiska motståndet mot ockupationen.

SOFA-texten finner du i översättning från arabiska till engelska här, på hemsidan för McClatchy Washington Bureau.


Ohly bland kurdiska USA-vänner – vänsterpartiet mörkar politiskt ställningstagande

november 25, 2008

Svenska Dagbladets mellanösternreporter Bitte Hammargren skriver om vänsterpartiets resa till norra Irak, där Lars Ohly skall träffa de representanter för Kurdistans regionala regering som han sedan tidigare har gratulerat och stött.

Hammargren uttrycker sig på följande vis:

”Det är intressant att riksdagens mest USA-kritiske partiledare besöker Iraks mest USA-vänliga region.

Visserligen hade USA-flaggorna och bilderna av president Bush försvunnit från vanliga hem i Kurdistan när jag var där i våras.

Men kurderna i norra Irak har erbjudit USA både permanenta baser och de har – mot Bagdads vilja – klubbat igenom sin egen oljelag som öppnar dörrarna för utländska oljebolag.”

Ja, det är onekligen intressant.

Såvitt vi förstått är inte ens hela (v):s partistyrelse med på noterna.

Åtminstone tycks en viss förvirring råda.

Eva Björklund, som är suppleant i partistyrelsen, kunde således skriva på epostlistan ”v-internationell” (13 oktober 2008):

”VU kom fram till att inbjudan från KRG inte kunde antas.

/…/

Jag har hört ryktas om att resan skulle bli av i augusti, men eftersom det ännu inte finnms något politikansvar, och ingen fungerande samordningsgrupp (ISG) så vet jag inget. Så det var intressant med denna information.”

Via omvägar, nämligen via Irakkommittén i Lund – vår kommitté – får alltså en ledande medlem av partiet reda på resan blir av.

Och för världen utanför partiet väljer Lars Ohly att använda sig av en relativt liten kurdisk nättidning, Beyan.net, för att informera folk i gemen om en oerhört avgörande fråga. Det tycks alltså nästan som om frågan göms undan för allmänhet och partimedlemmar. Kanske upplever partiet en osäkerhet om hur man ska förhålla sig till frågan, en osäkerhet om antikrigsrärelsens hållning och en osäkerhet om hur man ska bemöta det egna partiets kadrer och aktiva. 

Det ska därför bli intressant att se om (v) väljer att överhuvudtaget skriva om resan för en bredare publik.

Än så länge finns ingen information på vänsterpartiets hemsida.

Kanske får vi därför åter leta febrilt bland mer eller mindre obskyra hemsidor som Beyan.net för att få reda på någonting angående (v):s politiska position i frågan?


Häv blockaden av Gaza – pressmeddelande från Rättvisecentret för palestinska folket

november 19, 2008

Irakkommittén i Lund hoppas att pressmeddelandet nedan får stor spridning.

Se även Folkliga kommittén mot belägringen i Palestina, Kommittén ”Gaza skall leva” i Italien, Internationella kampanjen mot belägringen av Gaza i Storbritannien och inte minst Campo Antiimperialista, som är mycket engagerade i frågan.

Rättvisecentret för palestinska folket finner man här och här.

 

**********************************************
**********************************************
**********************************************
**********************************************

Wednesday, November 19, 2008 10:40:03
pressmed ang den orättfärdiga blockaden av Gaza
Justice Center

Hej mina vänner!

ni vet kanske redan att gazas invånare lever i mörkret nu, utan el, utan mat, utan medicin p.g.a. israels belägring, jag har skrivit ett pressmeddelande från rättvisecenter och ber er alla som stödjer rättvisan och mänskliga rättigheter att kopiera den och skicka den vidare till regeringen och till utrikesminister.

Rädda Gazas invånare

Häv blockaden

Gaza lever i mörkret, utan mat, utan medicin och utan bränsle. Israel har blockerat Gazaremsan, stängt av alla gränser och hindrat alla leveranser av livsmedel, bränsle och medicin att komma in. Den enda kraftverk i Gaza har stängts av på torsdag på grund av brist på bränsle.

FN tvingades avbryta matprogrammet som tjänar 750.000 palestinier på fredagen på grund av blockaden. El avbrott innebär också att höga byggnader är utan vatten.

Sjuttio procent av Gazaremsan lever i mörkret sedan söndag kväll efter att Israel blockerade bränsle leveranser till Gazas enda kraftverk.

Bristen på reservdelar innebär också att reparationer inte kan göras till generatorer som driver Gazas sjukhus och andra viktiga infrastrukturer. Den viktigaste källan till Europeiska sjukhuset i Gaza har redan stängts av.

Tidigare har israeliska gränspolisen förhindrat 15 lastbilar lastade med medicinering från att komma in i Gazaremsan på söndagen.

En hälsokatastrof kommer att inträffa om Israel fortsätter att förhindra transporten av läkemedel, bränsle och livsmedel till Gaza.

På söndag har dödssiffran stigit till 258, när en sju månader gammal baby dog på Al-Shifa sjukhuset i Gaza på grund av brist på medicin.

Cirka 400 patienter som lider av cancer och hjärtsjukdomar väntar på behandling utomlands men kan tyvärr inte åka på grund av Gazas blockad.

Vi vädjar till er i den svenska regeringen och till alla svenska parlamentariker att ingripa för att ”rädda Gazas invånare från en hälsokatastrof, som redan har börjat.”

Samir Jeresi

Verkställande direktör

**********************************************
**********************************************
**********************************************
**********************************************

Blogglista.se