Intryck från första timmen av första rättegångsdagen i åtalet mot al-Aqsa och Khalid al-Yousef

Texten skriven av Elise Rydahl

Rättegången hålls i säkerhetssalen på tingsrätten i Malmö. Huvudentrén är avspärrad och innan man går in får man gå igenom en säkerhetskontroll där man tömmer fickor och lämnar ifrån sig väskan. En trappa upp väntar en del journalister och TV-kameror utanför salen. ”Gomorron och välkomna” hälsar en poliskonstapel som släpper in oss en och en i ett rum med ytterligare en säkerhetskontroll. Samma procedur igen. Vi tar plats bakom de skottsäkra glasen där domaren i målet redan börjat med en del formalia. Han försöker reda ut vad den åtalade har för skattsedel. Efter en stund kommer han fram till att det inte är den åtalade Khalid al-Yousef han talar med utan den danske advokaten.

 

Han ber advokaten hämta in den åtalade Khalid al-Yousef, vilket han gör. Jag har svårt att se Khalid där han sitter eftersom det är en pelare i vägen, men det är mest åklagaren som kommer att tala under den närmaste timmen.

 

Domaren riktar nu uppmärksamheten mot åklagaren och hennes biträde som inte vill uppge sitt namn utan bara ett nummer. Han bär manchesterkavaj och har för korta byxor. Han har med sig ett litet bildspel från Säkerhetspolisen om Hamas.

 

Några palestinska kvinnor och män tar upp wellpappskivor med fastklistrade protester mot Israels ockupation och terror. De sätter upp dem mot glaset så att rätten kan se dem. Domaren reagerar snabbt och skarpt: ”Ta ner de där plakaten”, ryter han, ”annars får ni går ut, inga demonstrationer här inne”. Ett tag funderar jag på att hålla upp en sko mot glaset, men jag vågar inte, min fegis.

 

Åklagaren inleder med att tala om Hamas och dess militära avdelning som för ”kamp mot judarna” i staten Israel. Hon räknar, utan att darra på rösten, upp ett antal racketattacker Hamas ska ha utfört och som har skördat över 50 dödsoffer (nej, inte 500, utan 50).

 

Hon berättar att hon stödjer sig på FNs resolution om terrorism samt en EU-lag från 2001 om medlemsländers skyldighet att agera mot terrorism. EUs terroristlista ändrades 2003 till att omfatta hela organisationen Hamas.

Khalid al-Yousef har under flera år, berättar hon, samlat in och fört över medel till organisationer såsom Human Appeal, Jenin Charity Committee, World Youth Association och Islamic Society.

En ganska tröttsam uppräkning av överföringar och summor följer. En av nämndemännen putsar naglarna på sin kavaj och lyssnar lite förstrött.

 

Åklagaren redogör för varför hon vill låta beslagta de frysta ännu icke överförda pengarna från al-Aqsa. Hon lutar sig mot en paragraf 7: Finansiering av särskilt allvarlig brottslighet.

Hur ställer sig al-Yousef till detta?, frågar ordföranden. Al-Yousef vill fortsätta sin verksamhet och han vill ha pengarna tillbaka, kommer det från försvaret.

 

Därefter visas Säpos lilla bildspel om Hamas under ledning av åklagaren. Hon talar om palestinsk och islamisk terrorism, om de olika definitionerna av Jihad, om Hamas historia. Vi får se en bild på Hamas logotyp och en bild av Sheik al-Yassin, Hamas andlige ledare som dödades i en israelisk raketattack. Vi får veta att den åtalade hade en bild av shejken på sitt kylskåp.

 

Åklagaren och Säpo fortsätter med sitt lilla föredrag: ”I september 2000 började al-Aqsa-upproret, den andra intifadan. Då avbröts implementeringen av Osloavtalet…” ”2002 kulminerade själmordbombningarna…”

Vi får se bilder på attacker mot diskotek och hotell. ”I den här attacken mot Park Hotel dog bland andra en svensk kvinna.” Domaren rycker till: ”En svensk kvinna!”

 

Åklagaren berättar att det råder mycket svåra förhållanden för palestinierna på Västbanken, men hon säger också att Israel dragit sig tillbaka för att ge Hamas en chans att visa att de kan styra. (Vilket de tydligen inte kunde, enligt Israel). Hon funderar lite på varför Hamas blivit så populärt bland palestinierna: ”Hamas är mindre korrupt än till exempel PLO”.

 

Säpos bildspel innehåller ett persongalleri av betydelsefulla män inom Hamas, många akademiker, en del utbildade i USA. Sheik al-Yassin dyker återigen upp. ”Är sheik ett namn eller en titel?” frågar domaren. ”Det är en person som röner stor respekt”, svarar åklagaren efter viss tvekan. Nu bryter försvaret in: ”En shejk är motsvarigheten till en svensk präst!” Domaren verkar tveka vems tolkning han ska ta till sig, men så säger han till försvaret: ”Då är det i alla fall inget namn”.

 

Åklagaren ordar lite till. ”Nu är det paus” bestämmer domaren och avbryter henne mitt i en mening.

”Ni som går ut härifrån kan inte vara säkra på att få plats igen”, säger en konstapel till oss alla. Utanför rättegångssalen väntar fler palestinier. Vi ger oss av och hoppas att de ska hinna ta våra två platser.

Pengar till Palestina – Länge leve motståndet!